Vårljus...?

En grå dag i Stockholm, men ljuset har ju tagit överhanden, och jag ser med tillförsikt på framtiden , trots en seg period i livet i vissa avseenden.
Det vore ju trist om denna blog skulle dö sotdöden, därför tänder jag på kolet igen och hoppas dra till mig lite nya ögon.

Titeln denna gång är en 5-årig gammal historia, som nu fått sitt slut, och även om namnet kan vara ganska bra, tror jag inte det stämde in på mitt liv den gången...

I år råder andra förutsättningar, och det kommer ni få höra mer om.

'Tourne la page....och börjar en loggbok - min egen Blogg

Detta år, 2005, är inte som andra - och bra är nog det för i det ser jag en utveckling _ a motion _ un mouvement.
Ja, jag är multispråktänkande, och det lär ni som intresserar er för mina framtida anteckningar, krönikor, också märka. Språk är viktigt för mig; genom det gör man sig förstådd - eller inte, dvs. missförstådd (i värsta scenariot).

Titeln idag syftar just på vad som sker i mitt liv och min tillvaro; jag vänder blad, vilket innebär att jag ska försöka dokumentera det som sker, förhoppningsvis bättre än hittills.

För att dokumentera, behöver man observera, "läsa in" och tolka. To interpret på engelska, interprêter på franska. I detta ingår att filosofera kring världen och livet, vardag som fest, men helst det första. För mig räcker dock inte alltid filosofin, även om många som läser mig säkert kan tycka att det är mycket filosoferande, och det kommer att få vara så! Även i framtiden.
Samtidigt vill jag uppnå en utveckling som jag nämnde ovan, alltså ska det komma något ur filosoferandet. Det kanske inte alltid kommer omedelbart, saker och ting måste smälta, men som Karl Marx sade;
"Filosofer har bara tolkat världen. Poängen är att förändra den!"
Jag kan nog knappast bekänna mig till epitetet "marxist", men poänger, det har han!

Idag, den 29 juli på Olof-dagen, och min fars ena namnsdag, kommer det något ur mig; jag har ruvat fram en "blogg" som det nu kallas, så modernt. Symptomatiskt nog sker det på denna dag, när jag befinner mig i närheten av pappa (och en del övrig familj) och observerar hans beteende. Det är inte första gången, och "Gud förlåte" (som en tvättäkta amerikan skulle säga; jag är ju född overthere...men amerikan? Nej inte på riktigt), jag gör det av kärlek & respekt, men oj vad jag observerar...vanor och oförmåga att bryta tankemönster och just dessa vanor. Det gör mig orolig; jag vill inte bli sådan! Blir man det?!

Diskussion är jag uppvuxen med, olika kulturer likaså. Är det där mitt engagemang för samhället har sin rot?

Jag vill inte bli extrem vanemänniska, jag vill ifrågasätta. Pappa, håller han på att bli "smygalkoholist", utan att märka det? Är han "smygrasist" också? Varför är han livrädd för muslimers inflytande i västvärlden? Hårda frågor, tufft att skriva, men det är inte så illa ment som det kan låta. Jag förstår mycket av det som ligger bakom, tror jag. Däremot har jag svårare att förstå/acceptera den tendens till stelnande angreppssätt i tanken som han visar tecken på...

"Så här är det, och jag (vi) vet bättre än ni här i Sverige".
Ja de, mina föräldrar, bor utomlands, i Frankrike.

Detta var början på min blogg...hoppas ni vill "logga på" fler gånger, för fortsättning följer!
Olof-dagen har satt igång en stark delprocess i mitt liv, den som bevisar att jag inte gör saker "som förr"...
På återhörande...jag älskar min pappa...och har alltid gjort.